Fiske-fakta
Lexikon för fiske och fiskar
 Fiskemetoder
-->
 

Flugfiske

Flugfiske är fiske med konstgjorda flugor. Det som skiljer flugfiske från spinn- och haspelfiske är att i flugfiske är det linan som utgör kastvikten. Linan ligger på en enkel rulle, men ofta dras linan in för hand efter kast och får ligga i slingor redo för nästa kast. Flugorna ska likna fiskens naturliga bete som insekter, larver eller småfisk.

 

Kasten i flugfiske sker genom upprepade pendelrörelser då mer och mer lina matas ut och kväver betydligt större skicklighet än någon annan fiskemetod. Först lyfts spöet bakåt så att linan lyfts och slungas bakåt. Under en kort paus får linan tid att sträcka sig bakåt varefter ett framåtriktat kast slungar linan mot målet. Ju längre man kastar ju mer lina måste vara ute. Då måste pausen också vara längre för att linan ska kunna sträcka ut sig bakåt. En van kastare känner i spöet när linan är fullt utsträckt. Nybörjaren kan behöva titta bakåt för att se när linan är utsträckt. Både bakkast och framkast görs med en accelererande rörelse.

 

Det finns flera olika sorters flugfiskekast, varav överhandkastet är det vanligaste. Vid trånga förhållanden kan man behöva använda sidkast. Om man vill få linan att landa så att tafsen inte sträcks utan lägger sig i bukter på vattnet används stoppkastet. Öva hemma på gräsmattan!

 

Flugfiskets fördelar gentemot kastfiske är bland annat att spöna kan göras lättare vilket ger en bättre känsla för fisken och en bättre fajt, och att betet kan presenteras mycket långsamt.

Traditionellt har flugfiske bara bedrivits efter laxfiskar men idag förekommer flugfiske mot många andra arter, även i havet.

 

Även om det troligen är fler svenskar som fiskar med kast- eller metspö så hör de mest hängivna fiskarna ofta till flugfiskarna. Grundutrustningen är enkel, men som med allt annat fiske finns det många möjligheter att göra av med stora pengar för att få den perfekta utrustningen.

 

Många flugfiskare är väldigt kunniga om sin utrustning och ännu mer om sina flugor. På vintern sitter många och binder sina egna flugor för att få precis de kombinationer som de tror ska lyckas.


Flugfiske med våtfluga

Våtflugefiske sker med sjunkande fluga mer eller mindre långt under vattenytan. Ofta används vid våtflugefiske en sjunkande lina, eller en fluglina där främre delen är sjunkande.

 

Flugfiske med torrfluga

Torrflugefiske sker med en flytande fluga som hasar fram på ytan, som många insekter gör som fallit i vattnet och som är bete för lax och öring. Torrflugefiske kräver en flytande fluglina.

 

Flugfiske med nymf

Nymffisket bedrivs med nymfer som är imitationer av insekter i deras vattenlarvstadier. Nymfer kan vara torrflugor som imiterar då insekten kläcks i eller strax under vattenytan, eller våtflugor som imiterar en simmande eller krypande larv.

 

Flugor

Flugor är gemensam beteckning på alla beten som används vid flugfiske. Flugor avsedda för normalt fiske efter röding, öring eller harr binds oftast på enkelkrok. För det tyngre flugfisket efter lax och havsöring används också flugor med dubbelkrokar. S k tubflugor är försedda med trekrok.

 

Vingflugor är försedda med vingar. Hackelflugor saknar vingar och binds med kackel, dun där fanstrålarna skils åt vid bindningen.

 

Det finns oerhört många flugor på marknaden men de flesta utgörs av dagsländeimitationer, trots att nattsländorna är långt viktigare föda för i alla fall harr och öring. Orsaken till detta är tradition från England där flugfisket började.

 

Flugor imiterar ofta också helt andra djur som kräftdjur eller småfisk. Många mönster är också rena fantasimönster som tros trigga huggreflexen.